Det hela började förra veckan, på Tisdag eftermiddag då jag upptäckte att Leo hade hög feber. Nästan 40 grader. Och så fortsatte det resten av den veckan-febertoppar som var skyhöga, en trött och gnällig Leo som inte riktigt ville äta som han skulle, en ständig oro om han hade fått i sig tillräckligt med vätska, en undran om varför febern inte gav med sig, flera dagar med febernedsättande och 2 samtal med 1177, 2 samtal med Novakliniken i Rydsgård samt en massa funderingar och letande på nätet efter svar. Fredagen var ganska lugn, tempen låg ganska lågt (dvs ca 38 grader), och Lördagen ungefär samma. Men Söndagen var katastrof-igen. Hög feber. Jag gav upp och ringde återigen 1177 för att be om råd. Nu hade ju vår stackars bebis haft hög feber i nästan en vecka och inga andra symptom.. Vad kunde det vara? Hon jag talade med sa åt mig att omedelbart åka in till lasarettet med Leo för att det kunde ev vara en bakterie i urinen (typ urinvägsinfektion). 

Sagt och gjort! Vi packade väskan och körde in till akuten i Ystad (i och med att det var en Söndag så hade inte vår vårdcentral öppet). Men de på akuten hänvisade oss till Novakliniken i Ystad istället. Där fick vi träffa en läkare som heter Pernilla Bruno. Hon verkade superstressad redan innan vi kom in i undersökningsrummet, där var bl.a en gubbe i väntrummet som klagade på att han varit där länge... Så hon sade till honom att sitta ner och vänta på sin tur. Redan då märkte jag på henne att hon blev ännu mer stressad.. 

Så vi satte oss ner, och jag förklarade situationen. Berättade om Leo's höga feber osv. Så fort jag förklarat så sa hon att hon inte alls var orolig. Det var lugnt. Små barn kan ha feber sådär ibland. Det var ingen fara. Men hon kunde titta lite snabbt på honom, sa hon. 

Jaha.. Hon kollade i hans öron, försökte titta i hans hals men Leo gapade knappt så hon kan inte ha sett mkt. Hon "lyssnade" på hjärta o lungor samt kände på hans hals. 

"Nej det är lugnt, ni kan åka hem. Jag ser inget, allt verkar normalt." 

Okej?! Jag var helt ställd. Arg för att hon inte gjorde ordentliga undersökningar eller tog några prover. Jag kände på mig att detta inte räckte. Men jag sket i att diskutera med henne. Hon verkade vara fast besluten om sin sak. Vi frågade om vi kunde göra ett snabbt blöjbyte innan vi gick men det fick vi inte göra. Hon hade mycket att göra och hänvisade oss till toaletten. När vi var på väg ut ur rummet så stannade jag i dörren och frågade henne ang bakterier i urinen som de sagt på 1177... Men hon tyckte inte att vi skulle ta prover. 

Tacka min älskade sambo som gett mig det finaste som finns-vår underbara son! 

Jag vill tacka mitt liv och mitt öde. För jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle få barn. Länge trodde jag faktiskt att jag var steril. Men det är som med Triss.. Plötsligt händer det! ;-)

Att ha fått barn har oxå öppnat en helt ny värld för mig. Jag har fått ett helt nytt liv och jag är så lycklig. Framförallt så får jag känna hur den starkaste kärleken i världen känns. Kärleken till ens barn. Den är så obeskrivlig. Så vacker. Så oändlig. 

Jag älskar min son. Jag älskar min sambo. Tack för detta fina liv med er ♥️ Ni är mitt allt! 

Med facit i hand så tycker jag inte att amning har varit det smidigaste. Amning är verkligen krävande och tufft. Det är svårt att få det att fungera och man måste verkligen ge 110% för att få det att funka. 

Jag helammade min son i 3 veckor. Sedan fick jag världens mjölkstockning. Jag blev inlagd på sjukhus i 3 dagar och fick antibiotika intravenöst. Läkarna stack itu vartenda blodkärl i armar och händer på mig. Jag kämpade med att få stockningen att släppa. Ammade som en galning och pumpade så mycket jag kunde. Tillslut släppte det men jag var så jäkla trött på det. Leo ville amma typ var 20:e minut när han var vaken. På natten fick jag stiga upp ca en gång i timmen/varannan timme för att amma. Jag var så jäkla utmattad och trött på att vara så låst. Det var ett under att jag ens hann duscha. Mitt i maten skulle det ammas. Kunde inte åka och handla. Mitt i affären började han storgråta och var hungrig. Jaha, det var bara att ställa korghelvetet och gå ut i bilen och amma. In i affären igen och handla färdigt i rallyfart och när man var framme i kassan började han tjuta igen. 

Jag var så trött, så stressad och så utmattad. Min mjölkstockning gav mig över 40 graders feber. Jag låg pall i soffan och mådde så jäkla värdelöst. Orkade knappt vara vaken. Frös och hade så ont i kroppen. Men jag fick ändå sätta mig och amma. För min son var hungrig. Jag grät hela tiden. På kvällen ville han inte sova. Jag trodde jag skulle få spel. Och hela tiden tänkte jag att nej, jag ska inte ge honom ersättning! Alla säger att det är bäst att amma, så jag ska kämpa med detta. 

Men till vilken nytta? Jag mådde så dåligt, var så ledsen och så trött. Det kände ju Leo av så han mådde oxå dåligt. Så när vi kom hem från sjukhuset bestämde jag mig för att testa ge honom ersättning på kvällen. Ungen sov nästan hela natten. Han var mätt. Och jag vaknade och för första gången på en månad kände jag mig utvilad. Så jag började byta ut några mål om dagen mot ersättning. Jag fick en mätt och glad kille som sov mycket bättre. Plus att jag mådde bättre av att få sova. Brösten minskade produktionen och risken för mjölkstockning var typ noll! Jag kunde åka och handla i lugn och ro-blev han ledsen eller hungrig så hade jag en färdig flaska som jag gav honom och kunde lugnt handla vidare. Men jag fortsatte oxå att amma! Flera gånger om dagen ammade jag. Det är så himla mysigt att amma. Det är en underbar närhet mellan mamma och barn och en himla mysig stund man har tillsammans. Och jag fortsatte delamma tills Leo fyllde 5 månader. Då övergick jag helt till ersättning. Och nu, 5 & 1/2 mån gammal är han världens gladaste och goaste kille som väger 8,5 kilo, som sover gott på nätterna och dagarna och har endast varit sjuk en gång i sitt liv. Mitt val känns i efterhand så RÄTT! Han är uppväxt på både ersättning och amning. Man kan både ha kakan och äta den! 

Jag ångrar mig inte en sekund. Han har fått allt vad han behövt och lite till. 

Så vad jag anser så behöver man faktiskt inte välja mellan amning och ersättning. Det behöver ju inte vara det ena eller det andra. Om man kan få barnet att ta både bröst och flaska så är det ju bra om man är den sortens mamma som vill ha fler möjligheter. Sen har jag förstått att amning är väldigt underbart om man får det att fungera. Men oftast är det väldigt mycket kämpande för att få det bra. Och alla står inte ut med alla motgångarna. Därför väljer många ersättning istället. 

Men jag ammade för närheten och för all näring där finns i bröstmjölk. Samtidigt gav jag flaskan för min sons vikt och goda sömn. 

Jag är medlem i 2 grupper på Facebook, en för amning och en för flaskmatning. Och jag kan ärligt säga rakt ut att de som ammar verkar nästan se ner på de mammor som ger flaska. De verkar tycka att de är så himla mycket bättre och är fan helt besatta av att lägga ut bilder på sina äckliga pattar och ungar som suger på dom. För fan.. Håll det för er själva! Vem fan är intresserad? Dom har t.o.m gjort en video på youtube som heter "amma här". Handlar om att amma offentligt. Ett gäng feministjävlar som slänger runt med pattarna i affärer och bibliotek mm. Ärligt.. Give it up! 

Sen finns där dom som ammar sina ungar tills dom e typ fyra år! Det är äckligt! 

Och detta är vad jag tycker! Det är min blogg. Ni får tycka vad fan ni vill men det är äckligt när amningen går till överdrift. Barn som själva går fram till mamman och drar fram patten för att suga på den är svinigt. Det är fel i mina ögon! 

Nej, då är "flaskmatarmammorna" fan så mycket mer normala. Dom lägger minsjäl inte ut äckliga bilder och trycker ner andra folk. 

Heja flaskmatarna! 

Kvart över sju vaknade min guldklimp idag. Så det var bara till att stiga upp. Men jag är faktiskt inte så morgontrött längre. Tror att jag äntligen börjar vänja mig. Det tog bara ca 6 månader ;-) 

Hur som helst, vi körde de vanliga morgonrutinerna med en flaska ersättning och en ny blöja. Sen brukar Leo vilja busa lite på lekmattan. Men idag var han liksom lite gnällig. Blev en stunds magträning och sen ville han inte mer. Konstigt, tyckte jag. Testade med mer mat. Och då visade han tydligt att han ville gå och lägga sig igen. Så här ligger vi åter igen i sängen. Och han somnade på studs. 

Det är tredje dagen som han är såhär trött. Igår och i förrgår sov han hela nätterna plus ca 6-7 timmar under dagen. Han e inte vaken särskilt länge. Tror han har en ny tillväxtperiod. För det verkar inte som om han ska bli sjuk, han visar inga tecken i alla fall. 

Nåja, jag klagar inte. Man får njuta medans man kan. Inte alla som får ligga och mysa så många timmar om dagen med sitt barn ;-) Jag passar på!

Vintern är nog här nu. Det sägs ju att det inte är vinter förrän det varit nollgradigt i fem dagar. Men jag tycker att det är vinter nu. Kallt, snöigt och blåsigt. Tvi, jag hatar det! 

Längtar verkligen till våren nu. Januari-Mars är verkligen årets mest dryga månader. 

Söndag idag.. Vi har inga planer mer än att jag måste ta itu med tvätten här hemma. Kanske laga någon god middag. Jag får se, helt enkelt. Dagarna känns så gråa och trista. Men nu ska jag försöka vila lite till!

Ha en fin Söndag! 

Jo, jag åkte till Ullared i November men det var för vår skull, för att vi (jag och sambon) behövde handla till vår son och till oss själva. Men jag har inte åkt iväg till exempelvis frisören, nagelbyggaren, åkt iväg och umgåtts med vänner och fikat eller annat. Jag har varit med sonen i princip 24/7 sedan han föddes. Och det är fantastiskt underbart och roligt, man missar ingenting av hans utveckling och det finns ju ändå inget mer underbart än att få vara med sin son. 

Men.. Nu har han sedan en vecka tillbaka varit väldigt gnällig, sovit väldigt lite på dagarna, velat bli buren väldigt mycket, har inte varit lätt att tillfredsställa och har bara varit nöjd i ett par minuter åt gången. Det har resulterat i att jag har fått väldigt lite gjort hemma, varit trött och börjat känna hur skönt det faktiskt hade varit att få unna sig ett par timmars "egentid". Kanske fixa mitt hår.. Läsa en bok, se en film... Bara "vara" liksom. Ibland blir det bara för mycket och man känner ett behov av att ladda batterierna. 

Man är inte en sämre mamma för att man inte orkar ibland. Tvärtom så är det viktigt att man vågar erkänna det och gör något åt det. För det är inte lätt alltid! Det finns stunder då man vill dra och slita sig i håret av ren frustration. Och det finns stunder då man bara längtar efter att få vara sig själv en stund. Slippa vara mamma lite. 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att man får sin egentid ibland. För ens bästa. För barnets bästa. För allas bästa. Det gynnar ingen att gå runt och vara trött och irriterad. Barnet känner såklart det och det hela blir en ond cirkel. 

Äntligen! Idag blir jag och mamma grannar. Hon och min goa styvfar ska bo i ett helt fantastiskt hus bara ett stenkast ifrån oss. Det ska bli jättekul att ha dom så nära :-) 

Så om en stund ska jag och Leo börja göra oss redo och traska bort till huset. Hjälpa mamma att packa upp och få rätt på allt invändigt. Trist väder med blåst och regn men det får ju gå ändå. 

Hur som helst så blir det en heldag hos mamma/mormor idag. Mysigt! 

Leo och jag steg upp ca halv nio idag. Vi vaknade redan kl 8 men det är så mysigt att ligga kvar i sängen och prata på morgonen. 

Min gosse verkar må bättre idag i alla fall. Han fick ju omgång 2 av vaccinet igår så han var väldigt gnällig och hade ont i benen på kvällen. Men efter en dos alvedon så somnade han gott :-) 

Jag blev oxå vaccinerad igår, mot Röda hund. Hoppas jag blir immun denna gången då.. 

Nej, dags att göra sig iordning! 

• Sjukvården
• Alltså.. Tack!
• Amning eller ersättning?
• Tråkiga vinter!
• Fredag
• Egentid?
• Dagen med stort D är kommen!