Amning eller ersättning?
Något det pratas mycket om när man får barn är ifall man ammar eller om man ger ersättning. Vad man än väljer så gör man det pga av en anledning. Det är faktiskt så att alla inte kan amma. Det är svårare än vad man tror. När jag var gravid så fick jag väldigt ofta frågan om jag tänkte amma eller ge ersättning. Självklart ska jag amma!, sa jag. Min tanke var ju att det är det absolut bästa för barnet, plus att det är så himla smidigt om man ska någonstans. Man har ju alltid "maten med sig". Jag tänkte inte en tanke på att det skulle vara jobbigt eller tufft att amma. Det är väl hur enkelt som helst?
Med facit i hand så tycker jag inte att amning har varit det smidigaste. Amning är verkligen krävande och tufft. Det är svårt att få det att fungera och man måste verkligen ge 110% för att få det att funka.
Jag helammade min son i 3 veckor. Sedan fick jag världens mjölkstockning. Jag blev inlagd på sjukhus i 3 dagar och fick antibiotika intravenöst. Läkarna stack itu vartenda blodkärl i armar och händer på mig. Jag kämpade med att få stockningen att släppa. Ammade som en galning och pumpade så mycket jag kunde. Tillslut släppte det men jag var så jäkla trött på det. Leo ville amma typ var 20:e minut när han var vaken. På natten fick jag stiga upp ca en gång i timmen/varannan timme för att amma. Jag var så jäkla utmattad och trött på att vara så låst. Det var ett under att jag ens hann duscha. Mitt i maten skulle det ammas. Kunde inte åka och handla. Mitt i affären började han storgråta och var hungrig. Jaha, det var bara att ställa korghelvetet och gå ut i bilen och amma. In i affären igen och handla färdigt i rallyfart och när man var framme i kassan började han tjuta igen.
Jag var så trött, så stressad och så utmattad. Min mjölkstockning gav mig över 40 graders feber. Jag låg pall i soffan och mådde så jäkla värdelöst. Orkade knappt vara vaken. Frös och hade så ont i kroppen. Men jag fick ändå sätta mig och amma. För min son var hungrig. Jag grät hela tiden. På kvällen ville han inte sova. Jag trodde jag skulle få spel. Och hela tiden tänkte jag att nej, jag ska inte ge honom ersättning! Alla säger att det är bäst att amma, så jag ska kämpa med detta.
Men till vilken nytta? Jag mådde så dåligt, var så ledsen och så trött. Det kände ju Leo av så han mådde oxå dåligt. Så när vi kom hem från sjukhuset bestämde jag mig för att testa ge honom ersättning på kvällen. Ungen sov nästan hela natten. Han var mätt. Och jag vaknade och för första gången på en månad kände jag mig utvilad. Så jag började byta ut några mål om dagen mot ersättning. Jag fick en mätt och glad kille som sov mycket bättre. Plus att jag mådde bättre av att få sova. Brösten minskade produktionen och risken för mjölkstockning var typ noll! Jag kunde åka och handla i lugn och ro-blev han ledsen eller hungrig så hade jag en färdig flaska som jag gav honom och kunde lugnt handla vidare. Men jag fortsatte oxå att amma! Flera gånger om dagen ammade jag. Det är så himla mysigt att amma. Det är en underbar närhet mellan mamma och barn och en himla mysig stund man har tillsammans. Och jag fortsatte delamma tills Leo fyllde 5 månader. Då övergick jag helt till ersättning. Och nu, 5 & 1/2 mån gammal är han världens gladaste och goaste kille som väger 8,5 kilo, som sover gott på nätterna och dagarna och har endast varit sjuk en gång i sitt liv. Mitt val känns i efterhand så RÄTT! Han är uppväxt på både ersättning och amning. Man kan både ha kakan och äta den!
Jag ångrar mig inte en sekund. Han har fått allt vad han behövt och lite till.
Så vad jag anser så behöver man faktiskt inte välja mellan amning och ersättning. Det behöver ju inte vara det ena eller det andra. Om man kan få barnet att ta både bröst och flaska så är det ju bra om man är den sortens mamma som vill ha fler möjligheter. Sen har jag förstått att amning är väldigt underbart om man får det att fungera. Men oftast är det väldigt mycket kämpande för att få det bra. Och alla står inte ut med alla motgångarna. Därför väljer många ersättning istället.
Men jag ammade för närheten och för all näring där finns i bröstmjölk. Samtidigt gav jag flaskan för min sons vikt och goda sömn.
Jag är medlem i 2 grupper på Facebook, en för amning och en för flaskmatning. Och jag kan ärligt säga rakt ut att de som ammar verkar nästan se ner på de mammor som ger flaska. De verkar tycka att de är så himla mycket bättre och är fan helt besatta av att lägga ut bilder på sina äckliga pattar och ungar som suger på dom. För fan.. Håll det för er själva! Vem fan är intresserad? Dom har t.o.m gjort en video på youtube som heter "amma här". Handlar om att amma offentligt. Ett gäng feministjävlar som slänger runt med pattarna i affärer och bibliotek mm. Ärligt.. Give it up!
Sen finns där dom som ammar sina ungar tills dom e typ fyra år! Det är äckligt!
Och detta är vad jag tycker! Det är min blogg. Ni får tycka vad fan ni vill men det är äckligt när amningen går till överdrift. Barn som själva går fram till mamman och drar fram patten för att suga på den är svinigt. Det är fel i mina ögon!
Nej, då är "flaskmatarmammorna" fan så mycket mer normala. Dom lägger minsjäl inte ut äckliga bilder och trycker ner andra folk.
Heja flaskmatarna!
Kommentarer
Trackback
