Egentid?
Enda sedan jag blev mamma så har jag inte haft en enda riktig stund av s.k "egentid", dvs att jag har inte lämnat min son för att sticka iväg och göra något själv eller för mig själv.
Jo, jag åkte till Ullared i November men det var för vår skull, för att vi (jag och sambon) behövde handla till vår son och till oss själva. Men jag har inte åkt iväg till exempelvis frisören, nagelbyggaren, åkt iväg och umgåtts med vänner och fikat eller annat. Jag har varit med sonen i princip 24/7 sedan han föddes. Och det är fantastiskt underbart och roligt, man missar ingenting av hans utveckling och det finns ju ändå inget mer underbart än att få vara med sin son.
Men.. Nu har han sedan en vecka tillbaka varit väldigt gnällig, sovit väldigt lite på dagarna, velat bli buren väldigt mycket, har inte varit lätt att tillfredsställa och har bara varit nöjd i ett par minuter åt gången. Det har resulterat i att jag har fått väldigt lite gjort hemma, varit trött och börjat känna hur skönt det faktiskt hade varit att få unna sig ett par timmars "egentid". Kanske fixa mitt hår.. Läsa en bok, se en film... Bara "vara" liksom. Ibland blir det bara för mycket och man känner ett behov av att ladda batterierna.
Man är inte en sämre mamma för att man inte orkar ibland. Tvärtom så är det viktigt att man vågar erkänna det och gör något åt det. För det är inte lätt alltid! Det finns stunder då man vill dra och slita sig i håret av ren frustration. Och det finns stunder då man bara längtar efter att få vara sig själv en stund. Slippa vara mamma lite.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man får sin egentid ibland. För ens bästa. För barnets bästa. För allas bästa. Det gynnar ingen att gå runt och vara trött och irriterad. Barnet känner såklart det och det hela blir en ond cirkel.
Så våga erkänna att du är trött
Ladda batterierna
Kom tillbaka med ett leende och ny motivation!
Kommentarer
Trackback
